förbluffad

Jag går runt i en sorts stillsam o glädjefull förbluffning...

... så där som det kan vara när tillvaron visar sig vara för bra för att vara sann - fast den är sann. den är tom verkligare än den brukar vara. som att den har landat lite djupare i jorden. nära nära myllan o allt som växer. som när man plötsligt kommer på att man vill lägga sig på knä o titta på små saker i skogen, nya löv o små djur o konstig bark o svampar o ni vet. och man ser många fler saker än man trodde fanns där...


 
det finns mycket som spirar i jorden. ett helt myller av olika saker!
det rör sig o växer så jag nästan inte hänger med. tänk att det händer just nu.

och samtidigt blir jag lyft upp över alla träd och får se större.

det är förbluffande. tacksamhet!